Du talar åt mig. Jag talar till dig och inget händer.
Vi tycker samma sak, tänker lika. Vi vet det båda två.

Det värsta vi kan göra är att tro att vi är fängslade i vår nutid och tro att framtiden är förutbestämd. Vi är fria till att göra vad vi vill.
Man tror att man kan gå genom hela livet och få en andra chans. Men det händer inte. Livet är här och nu och om 100 år är allt försent.

Jag ska försöka att göra det på mitt sätt. Fan ta alla andra sätt. Jag ska gå min väg och göra som jag vill. Trots allt bor det en liten rebell i mig som inte vill flyta med strömen för att det är vad som anses vara rätt.
Man måste behålla det som skiljer en från de andra även om jag hatar att sticka ut ur mängden.
Detta är en sak jag inte tror folk förstår hur jag resonerar om.

Dom tycker jag är konstig. Och visst det får ni göra. Men om alla ska stå ut står ingen ut. Det är hela poängen folk missar. Jag vill bara vara normal. Men vara välsingnad med det som jag kan göra min lycka total.

Folk förstår mig inte och det är okej. Jag försöker att låta bli att döma folk, men ingen är fördomsfri.
Det är svårt.

Jag är i ständig konflikt med mig själv och mina "demoner" som Bergman hade sagt. De senaste månaderna har gett mig mycket tid till att komma igång och fundera. Det känns bra. Jag vill fram på något sätt. Utan att fundera försöker jag göra det bästa jag kan av allt.

Vissa saker kanske det är tid att släppa och gå vidare från. Men jag ska ge det tid.
Andra projekt har precis kommit igång på allvar och tiden får utvisa om alla timmarna har varit värt det.

Du vet vad Du måste göra.

Jag sitter här och är ganska fundersam.
Mest på hur jag ska få ihop mitt tips denna veckan. Det känns bra än så länge, men behöver gardera upp tre matcher till och nu inväntar jag de sista detajlerna som ska förvandla mitt tips till pengar. Förhoppningsvis.

Det är med lite förundran som jag har återupptagit gårdagens infall att fortsätta att lyssna på Sonic Youth.
Jag är väldigt överraskad att jag tycker det är skitbra eftersom jag hade för mig att dom gjort ca en halvbra låt. Nu har jag lyssnat igenom en hel del och tycker det är väldigt bra. Hur gick det till?

Jag har fått en ny följare på twitter. Det är Victors polare. Hur gick det till? Men det är bra för mitt ego att jag har följare.

Victor själv hävdar ju att han är större än Jesus eftersom han har fler följare, än just Jesus.

Men så vitt jag vet har inte Victor förvanlat vatten till vin. Men det lär ju inte Jesus heller gjort.

Fast jag inte sett dig på så länge tänker jag på dig ibland.

Det är som det är. Inget man kan göra. Jag är beredd att ge upp. Fan.

Det är fredag. Fredagar brukar innebära en go känsla i kroppen utav att det är helg. Men inte ett uns utav det märks.

Jag har en del bekymmer så varför inte plussa på några till när man ändå är i gång.
Det värsta är när folk som inte har med saker att göra lägger sig i. Va fan liksom.

Varför är vissa så mån om att få reda på saker och sen försöka ändra på folk? Varför ser sig vissa som messias och ska hela alla från vad dom ser som "problem".

Det värsta är att jag nog mest är arg på mig själv. Vad gör man åt en sån grej?

Så igår hade jag enligt mig en bra dag. Det var bra flyt hela dagen och så.
Jag skrev en hel historia till Patman som jag hoppas han kommer läsa innom kort.

Idag ska jag och Lukas in till Sverges sopstation. Avgrunden i Sweden. Staden Malmöööööö.
Dock ska vi dit och roa oss med att spela upp våra besparingar. Om nu saker inte går som planerat gör det inte så mycket eftersom det isåfall betyder att vi går plus.

Nä.

Så jag kollade på hårdrockens historia på svt. Väldigt roligt faktiskt tycker jag.

Samtalade igår. Det var najs, även om det egentligen kanske inte ändrar så mycket. Men det var en bekräftelse.

Upptäckte en låt som heter Stargazer. Varför har jag missat den?

Så jag är just nu inne på dag 18 utav min sjukskrivning.
Det är Lördag hela veckan känns det som. Och det börjar bli en aningen drygt. Det tar sig dock. För varje dag som går tar jag mig ett steg närmare att komma tillbaka till jobbet.

Ska träffa Luge imorgon. Han ska bjuda mig på hamburgare. Sen ska vi nog snacka om vårat framtida tippande tillsammans.
Det går ju sådär just nu...

Men skit i det. Kanske ska jag ta och skriva ett brev en dag?

Så jag är hemma igen. För tillfället. Ska fira morsan imorgon och kommer då vara där.

Väntar på kallelse från the sickhouse. Usch mother fucker.

Man måste ju bara älska cops.

Var nere på jobbet idag och tittade förbi. Måste säga att dom ser stressade ut där nere. Men det är klart. Det var ju några som var sjuka i och för sig.

Läst på twitter: "Om nu fetma är en sjukdom, kan man bli sjukskriven om man har ett BMI över 30 då? #tjock??"

Ja okej det var jag som skrev det....

Så det är galet.

Imorgon är det tid.
In till Lund. Hospitalet i Lund för att röntgas.
Tydligen stod det på kallelsen att "det ska röntgas skiten ur dig". Är det bra?
Nä jag ljög, så stod det inte. Men det behöver inte betyda att dom inte gör det....

Jag skulle vilja besöka Axel Landquists Park. Gärna snart.

Det ska vara ett utav mina mål av tiden som återstår av detta året.

-------------------------
Okej så Axel Landquists Park ligger i Stockholm. Funderar på att stryka parken från min lista bara för att den finns i Stockholm. På södermalm dessutom.

Lyssnar just nu på en låt av Thåström som mycket väl skulle kunna vara gjord och framförd utav Orup. Märkligt....

---------------------------
Det är lite sorgligt att man har många av Thåströms låtar kopplade till en person. En person som man tycker gott och fint om.
En person som man kan missförstå. Men som det kan vara värt att missförstå för vad vore livet utan missförstånd? Ett ljus i mörkret. Ett mörker som jag ska försöka koppla bort och sluta vara så dramatisk.
Men låt mig inte vara ifred.
------------------------------

Insåg precis att trots att jag gått ur Facebook så kan jag se folks uppdateringar via min mail. Vad handlar det om egentligen?

Insåg också nyss att jag och lejonet i trollkaren från Oz har mer gemensamt än att vi bara är lejon.
Nä just det, jag var ju inte det. men iallfall.

Är snart inne på dag 6 hemma hos mor och far. Och med tanke på att Sandra har sin "bojkotta alla" vecka så hade jag nog inte haft mycket att göra hemma iallfall och man hade väl klättrat på väggarna.
Inte för att jag någonsin förstår varför man skulle ge sig på det.

Hade en skitäcklig dröm inatt. Och två andra inte fullt så lika äckliga men konstiga drömmar. Det verkar som om jag har lite oavslutade grejer att ta itu med. Eller så skiter jag i det.

Jag har en maktlös känsla. Jag vill inte att det ska vara såhär, men ändå har jag accepterat det och hoppas att jag kan reda ut det.

Har det alltid varit såhär tradigt att blogga?

Ibland försöker jag vara allvarlig.
Men det är svårt när ingen tar en på allvar.
Ibland försöker jag ta saker med ro, fast jag är orolig.

Oftast försöker jag le, fast allt som oftast är det en fasad.
Jag försöker sprida någon typ utav välmående hos folk, men uppskattar dom det?
Vad känner folk i min närhet?

Man brukar ju umgås med likasinnade.
Självklart bär alla på problem och sånt, men är vi likadana. På djupet vill säga.

Väljer man sin framtid? Och väljer man då ibland saker som är fel bara för att man vill att det ska bli fel?

Med facit i hand kan jag räkna upp en hel del gånger som jag själv gjort misstag. Men lär man sig att göra rätt?

Vissa gör, medans andra inte gör det. Vad gör jag?

Det finns fortfarande saker som är ouppklarade. Jag undrar vad tiden utvisar och hur snabbt den utvisar saker. Jag avskyr tiden. Tiden är oftast aldrig på min sida förrutom när det handlar om att komma i tid till jobbet. Det är väl visserligen en bra sak.

Jag känner mig mer och mer mentalt handikappad. Det finns liksom ingen vilja i mig. Det finns inget driv. det lilla som fanns där i höstas är borta. Tider förändras och det gör människor också. Vissa till det bättre, andra är som vanlig och vissa blir smäre.
Vad tillhör jag?
Jag har inte längre någon tro på mig som människa. Eller på någon speciell framtid.
Jag är en drömmare. Men drömmarna har förvandlats till skuggor som följer mig. Jag kan se dom i dagsljuset men på kvällen när allt är mörkt smälter dom bara ihop med mörkret till en stor oändlig massa och försvinner.

2012 skulle vara en nystart. Men varför binder man nystarter och sånt med ett tal? Precis som om det skulle bli bättre att vänta en dag innan man påbörjar något.

Tid är oändligt och därför är det aldrig försent att påbörja något. Det enda som begränsar oss är vårt liv.
Men tänk om det tar slut...

Änu en gång har jag bevisat för mig själv att jag inte är en person som är väldigt bra på att följa min magkänsla.
Vilket suger, eftersom när man tror något kan det kännas bra att ha rätt. Kanske inte i alla fall men i detta.

Det bevisar väl även att jag är en allt bra komplicerad person. Hur ska folk förstå sig på mig när inte ens jag själv gör det?
Och när jag tror jag gör det har jag fel. Vad ska jag göra åt detta?

Min livserfarenhet säger mig att jag borde låta tiden ha sin gåmg och jag kommer hitta mig själv, men eftersom tiden bara utvisar att jag har fel så borde jag göra tvärt om.
Men vad är det? Börja söka efter svar?

Nä det var ju det jag gjorde nu på sätt och vis och det gick ju precis tvärt emot vad jag hoppades.
Visst ältar jag detta aldeles för mycket. Det är tid attsläppa tagen.
Men så kommer det alltid en strimma ljus och jag tror det vänder. Men något säger mig att jag har fel denna gången med. Inners inne hoppas jag ju att jag har fel och att fel blir rätt.
Men kanske är detta den bästa vägen ut.

Detta året har även börjat med att Gud, Olyckan, Satan eller någon annan skyldig person har tagit från mig förmågan att gå.
Men jag ska hitta en väg. Vad är det värsta som kan hända?
Att jag gjort min sista sässong. Jag blir deppig när jag tänker pådet, men så måste det nog bli.
Hoppet är det sista som överger en, men jag tror det var jag som övergav hoppet denna gången.

Jag försöker hitta viljan igen.
Men det går sådär.
Året kunde ju ha börjat bättre....

Skulle vilja se klart millenium triologin. Det är väl egentligen det ända jag vill hålla 2012 sådär på rak arm...

Jag saknar något.
Något som jag försöker glöma.

varför säger du så?
övertolkar jag?
och vad svarade jag....?

Är det meningen att man ska överleva sig själv eller?

Fy fan vad denna dagen har drygat sönder sig.
Men till sist fick jag och Sandra handlat all skit till nyår.

Det har varit några tunga dagar men samtidigt roliga eftersom Patrik har tillbringat några dagar här och det förgyller vardagen.

Jag är just nu trött. Jättetrött. Skulle vilja hinna hälsa på Vic innan han drar. Får se vad han gör på Fredag.

Ska lyssna igenom ett Alice in Chains album nu som jag aldrig lyckats lyssna färdigt på...

Min dator krånglar med mig........ Varför?

Hela dagen har varit en dimma. En förbannat kall dimma. Jag har frusit sönder mina händer idag, det regnade igenom mina regnkläder men jag har hållt humöret upp. Men till vilken nytta? Min dator jävlas iallfall. För att inte tala om min mobil.

Nåja.

DC imorgon. Fett värre.

Jag är lite utav en spillra av mitt forna jag. Men jag reser mig. Och faller ihop igen. Och reser mig. Och ramlar. Och....

Talade med L-E i telefonen igår. Det var trevligt. Ringde typ runt till halva sverige igår kändes det som....

Sålänge det finns hopp, så finns det liv sägs det.
Undrar dock om det inte är tvärt om för mig. Iallafall när det kommer till henne.
Jag borde omvärdera lite saker. Kanske tom försöka reda ut saker. Jag försöker ju trots allt hitta mig själv lite grann. Det har ju stannat upp lite nu på senaste.

Men allt prat gör mig varm och lite levande igen. Glad, precis som förr.

Samtidigt är det inget jag vill gräva i, eftersom inget ligger i mina händer iallfall.

Ibland måste man hata sig själv.

Så jag ska erkänna att jag gillar dubbstep. Jag har aldrig förnekat det, jag vill bara framföra det här och nu.
Dubbstepp är lite som 60 och 70-talets metal. Hårt och hänsynslöst, men ändå med den lilla vackra touchen utav något som gör det skört.

Aaa dubbstep.

Sitter och uppdaterar mig på en gamal snubbe jag lyssnade på ett tag.
Konstigt hur man för ett eller två år sedan bara gillade en låt och nu kan man förstår texten i andra låtar. Jag ska nog fortsätta lyssna på honom när jag kommer hem.

Men nu blir det dubbstep av Skrillex i en Benny Benassi remix.

Annars inser jag mer och mer att det faktiskt är årets sista månad. Säga vad man vill om det med jag känner att jag tynar lite för varje dag som går.

Fel av mig. Det var en Benny Benassi låt i en Skrillex remix-.-.-.-.

Om en timme befinner jag mig i Eslöv (förhoppningsvis iallfall).
Jag har en väldigt besynnerlig känsla som hemsöker min kropp. Är det dubbsteppen som ger mig den? Kan dubbstep vara den nya emo-vågen? Jag vet ej.

Påtal om emo så måste jag se Breaking Dawn och jag inser först nu att jag kan misstas för en 14 årigt brud när man viker ut sig på så sätt.
Jag bryr mig inte, för allt överskuggas utav något annat...

Känner att jag börjar tappa fattningen och bryta mot några av mina principer. Senast igårkväll smög det sig på.
Detta är lite skrämmande och ett av de mest svaga ögonblicken jag har att bjuda på.

Med detta avslutar jag veckan och går vidare. Jag hoppas jag går vidare iallfall.
Jävla december. Ska alltid hålla på.